Anonym (ny) skrev 2011-10-15 23:00:32 följande:
Anonym (är jag galen) men hur var det nu, hade du add eller adhd? det låter ju som adhd eftersom du inte har ro att "självdö" (haha ja det är ju typ så det känns.)
jaså du känner igen mitt nick? ja det är ju inte så konstigt eftersom jag hade skrivit flest inlägg av alla under åren 2004-2009 typ eller vad patrik sa när jag träffade honom en gång. (lol bara det..)
Sen fick jag smått panik över det, och höll mig borta i typ 2 år, sen bytte jag nick. och bilden har jag tagit tillbaks för jag tänkte att folk ändå glömt mig. Men jag tolkade det inte så att du hade en bild på mig hahahah....
jaja..
Jag tycker din vardag verkar fungera toppenbra!! En fråga bara, att det blev/blir kaos utan dessa rutiner förstår jag, men kände du, eller känner att du kan"lägga det där viktiga pappret där så länge", eller "ha det där mötet i huvudet, och skriver upp det sen... " För så känner jag. ÄVEN fast Jag vet att det oftast blir så att jag glömmer eller slarvar bort. Ta bara det som hände i fredags, nåt så viktigt som lappen med adressen, tiden, namnet till det nya jobbet jag ska till på måndag.
Det var helt borta efter bara nån timme, och det jag minns var att jag tänkte att jag kunde lägga det "här" så länge. Även fast jag har lådor och pärmar för sånt är jag för lat eller vad det är och bara lägger dem nånstans i närheten.
Jag rotade genom hela papperskorgen, sen låg det i viktiga pärmen i alla fall ha ha!! jag hade inte höga tankar om mig själv inte.
Krishanteringsplan låter bra =)
Jag tycker iaf att du är otroligt duktig som lyckas hålla dig till schemat.Jag har ju aldrig trott att jag skulle behöva nåt sånt.
Jag har alltid tänkt att det bara är personer med asb som behöver sånt. men så är det ju inte.
Ja, jag för mig att du skrev mycket under dom åren. Periodare var jag mer, och är det fortfarande. Skriver jätte mycket, debatterar och sen tröttnar jag. :-P
ADHD (dock har jag inte fått återkopplingen ännu, eftersom den som utredde mig tog semester precis innan han hann bli kloar med sammanställningen. och sedan ledighet på ledighet ...och nu vet dom inte när han kommer tillbaks. Men enligt läkarsamtal så är de överrens om att det är ADHD, och jag går i gruppbehandling för ADHD....väntar bara på att det kommer på papper också, eftersom jag nu är mer öppen för medicin (vilket jag tvärvägrat innan)
Så, jag har H:et också, på gott och ont. Jobbigt, eftersom jag inte kan sitta still, men älskar ändå att vara hyper...det är på något sätt min drivkraft. Har alltid alltid vetat att jag är lite "hyper" innan iaf, vet att jag har galet mycket energi...eller vad det kallas. Problemet är att det också fullständigt tar ut mig. Så jag har jätte problem med sömen, väldigt svårt för att somna, komma ner i varv (kan knappt det) osv, men tycker inte om sömntabletter och insomningstabletterna fungerar sådär...så jag skippar dem helst, och så får jag hitta andra sätt att lära mig sova "normalt"
Ja, vardagen fungerar bättre. För mig känns det faktiskt fantastiskt, mendet är ju på väldigt basic nivå, eftersom jag har väldigtmycket stöd och hjälp. Jag har boendestöd 3 ggr iveckan,ska få godman, harjätte bra hjälp frånfamiljehemsbehandlare och nu när folk runtomkring riktigt fått se in i min tillvaro, då jag inte längre kämpar med att försökadölja mina brister (vilket innan alltid tillslutledde till utmattning, depression och andra sjukdomar), så känns det som om detblir bättre.Alltså, jag är på sätt och vis väldigt beroende av att min omgivning förstår mina svårigheter, och när de väl gjort det (lättare när det inte är nära familj...för familjen har det tagit längst tid att riktigt inse att dethär är permanent (har ju alltid trott att det varit omständigheter och att jaghaft ett trassligt liv).
Balansgången är ju där att man vill ju klara sig så bra som möjligt själv, men samtidigt kan man inte riktigt det på samma sätt/vilkor som "de andra"...vilka det nu är? 
Som svar på din fråga, nej, jag kan inte lägga viktiga papper sålänge på något ställe...men jag gör det. Jag har alltsåinte alls kommit så långt att jag kan ta hand om pappersarbeten och ekonomin. Därär jag hyfsat körd för det mesta. Jag har en stor kalender, som liggeri handväskan, kruxet ärom jag byter väska...så de senaste månaderna har jaginte bytt.När jag då går ut, så väger den så mycket att det märks om den inte ligger i väskan, och det brukar jag oftast tänka på (men jag glömmer den med...eller plånboken, eller något annat viktigt.
Mitt arbetsminne ärganska hopplöst,farligt lik en ahlzeimerspatient känner jagmig ibland som. Menjust nu försöker jag acceptera det, och hitta nya mer hållbara lösningar. Jaghar problem med igångsättning,därförjag har utformat ett schema som inte tillåter dötid...då är det som om jag fastnar i en bubbla och det är ännu jobbigare.
Gjorde min utredning i maj-juni, mensjälvskattningen gjordes redan ifeb-mars ngn gång,så jag har jobbat meddet sedan dess och gått igenom alla typer av känslor tror jag. Nu fick jag hopp igen, när jag verkligen insåg hur extremt löjligt tydlig jag måste vara med mig själv, för att fungera. Ja, det måste stå:
06:00,Vakna! Gå upp! 06:10 Drick kaffe (snabbkaffe) och plocka ur diskmaskinen. 06:20 Tvättaansiktet. Rengöring ochkräm osv.
Sen har jag ju ingetsådant schema mellan 8-15:30...så där händer det allt och inget, och även efter 21:00.Hehe!
Jag äralltså i utvecklingsfasen här vet jag, men försöker på då att automatisera detta (hoppfullt tänkande...antagligen kommer jag alltid få ha mina scheman),förbereda mig själv, kunnase framför mig hur allt ska gå till.
Innan kom man hemmed barnenpå eftermiddagen och bara fatta ingenting.Det bara kändes som kaos och jag kunde inte se i vilken ände jag skulle börja (olika svårt olika dagar).Svårt att prioritera, vilket kan vara att jagtvättar lister istället för att laga mat,planterar blommor istället för att lägga barnen, tvättar fönster och glömmer maten man höll på att lägga in i kylskåpet.Som att man följde en rosa ballong som svävade iväg i hemmet, vilket betydde att det inte alls blev någon struktur hemma, och det funkar dåligt när man har barn. :-PDator mellan 15:30-21:00 funkar väldigt dåligt...där har man en bov i dramat.
Hm...vad ville jag ha sagt med det...har helt glömt min poäng med inlägget...*scrollar upp och läser ditt inlägg igen*
Ja, just det...jag glömmer tider direkt, om jag inte skriver ner det.Kalendern måste fram direkt, och det vet jag. Så vad är det som gör att jag gör det (försökeriaf) är väl just acceptansen och meratt det alltid ska vara så. Om det alltidär så, så kommer det ju inte fallera på samma sätt, eftersom man gör sig själv förutsägbar för sig själv.Inser hur flummig jag låter, men förstår du min tankegång. Ibland undrar jag om jag inte har AS-drag...men det har jag inte fått höra. Det är strategier helt enkelt, som jag insett på vägen, att jag måste ha, för att kunna hantera mig själv.Yttre kaos, ledertill så mycket ångest för mig, så jag bara måste ha yttre struktur för att mildra min ångest (är ju ett enda virrvarr inombords, totalt kaos....får vara struktur någonstans då).
Ujj, nu har jag skrivit ett sånt där extremlång inlägg igen. Typiskt mig. Fixarinte rikitgt det där med begränsningar heller.Var det något mer jag ville ha sagt med inlägget *funderar på om jag öht har sagt något som har en poäng i inlägget, menorkar inte läsa det 
*
Jag tror iaf, att man verkligen måste rannsaka sig själv, riva ner alltihopa, och bygga från början. Så tänktejag med mig själv. Ok, inget funkar längre för mig. Utmattningsdepression, och kaos,kaos, kaos. Allt känns övermäktigt...hur gör man då?
Så jag har i takt med att jag lärt känna mig själv mer (utredningenhar hjälpt mig att verkligen börja se att det är jag och inte alltid yttre omständigheter...vilket i sin tur harhjälpt mig att inse att jag behöver hjälp med att strukturera min tillvaro).
Känslolivet är jättesvårt attförändra i en handvänding, liksom ens sätt att tänka...så det gäller att tänka runt sig själv...hur lurar alt. belönarjag min hjärna, så att livet fungerar bättre? Hur ska jag få min hjärna att fungera så att jag går rakt fram, och inte virrar iväg på ett sidospår...men seriöst, jag skulle inte klara det utan hjälp av andra. Det gäller att grabba tag i dom som kan det där med att strukturera, så får man beskriva sina behov, sen får man jobba fram strategier.
Sen är det en enorm belöning för mig att se vilken positiv inverkan det har påbarnenatt ha så strukturerat. Helt plötsligt hittade jag kraft och tid att göra mer saker med barnen.
Nu ska jag inte skriva mer på detta inlägget...vem orkar läsa liksom?:-P